Så tillbaka till min mormor och morfar.
Amanda och Nisse.

Jag vill ta upp lite om vad jag har hört berättats och vad jag själv haft förmånen att få vara med om när det gäller dessa två. Ett tag bodde jag hemma hos dom, då var jag 14 år och jobbade i Vanneberga hos en äldre dam och herre. Det var städning och matlagning som gällde.

Nisse gick i skola i Bjärlöv, hur många år vet jag inte. Han började arbeta som dräng för olika bönder, bl.a. på Adinal och på Vinslöv nr 20. Här i Vinslöv träffade han Amanda som då tjänade som piga där. Amanda gick troligen i skolan i Vinslöv. Hon började också tidigt att arbeta, då som piga hos olika bondmoror. 

Amanda och Nisse förlovade sig på Amandas 21 års dag 1925 och den 13 december skulle de gifta sig, men det bröllopet fick hållas på Adinal hos Nisses föräldrar eftersom Amandas mor Nilla protesterade mot datumet - den 13 december förebådades av ett olyckligt äktenskap och det ville inte Nilla vara med om. Hon var ju lite av en "spåkäring"
De första fem åren, bodde Amanda och Nisse hos hans föräldrar, på Adinal som var Nisses fars gård. Nisse arbetade där som dräng fram till 1932.
 
Barnen kom till och de flyttade runt lite fram till 1958 då Nilla (Amandas mor) dog. Då köpte Amanda soldattorpet i Åraslöv och dit flyttade de.
1932 började Nisse på Albin Perssons stenindustri i Bjärlöv, där stannade han fram till sin pensionering. Han körde moped från Åraslöv till Bjärlöv i många år, i regn och rusk och snöyra, han hade en brun hjälmmössa av skinn, de var väl den tidens skyddshjälm. Fritiden ägnade han bl.a åt att knyta rya, både kuddar och vepor blev det. Han var musikalisk och tyckte om att sjunga. Ett intresse som han delade med Amanda var dans. Speciellt en dans som han gillade var "Rumpedarra", schottis med andra ord. Men trots dans och sång  verkade Nisse alltid lugn nästan lite tillbakadragen. Så det finns inte så mycket att berätta om honom så om han hade några hyss på sitt samvete vet jag inte. Hade han det så gömde han dom väl.

Amanda arbetade som farbriksarbetare på Bjäre som senare fick namnet Novia som höll på fram till 1992, därefter har det varit Campbell som haft sin verksamhet där, det stängdes 2014 . På Bjäre jobbade hon i många år. Amanda sydde och broderade mycket på sin fritid och hon var en person som verkligen hade baransinnet kvar.
Hon tillätt min kusiner (flickorna) att leka hårfrisörskor med henne och de fick klippa henne på riktigt. Hur det såg ut kan väl vem som helst räkna ut.

 Hon tyckte om att leka, bland annat att åka pulka och leken kasta ägg. Jag var inte med på dessa lekar, varför vet jag egentligen inte, kanske var jag för stor (i ålder räknat). Men jag kommer ihåg en midsommarafton då jag och de andra flickorna skulle vara hos Amanda och Nisse, då tog Amanda oss ut på ängen för att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden,  den vi drömde om på natten var den som blev den tilltänkte. Men jag fattade inte varför hon (den gamla människan) gjorde så, hon behövde ju inte drömma om någon tilltänkt hon hade ju morfar. Kan tala om att jag drömde inte om någon tillkommande. 

En händelse som mina två kusiner var med om när de var ute och cyklade med Amanda var att hon befallde att alla skulle cykla på ett led på det gula strecket i mitten av körbanan. Töserna påpekade då att det var förbjudet att cykla mitt på vägen, men Amanda envisades och sa det var det enda säkra stället eftersom bilarna inte fick köra över den linjen. Ha ha.

Hon var lite synsk och trollaktig också, hon spådde i kort och var duktig på att ta bort vårtor. Min bror var en av dem som fick sina vårtor behandlade av henne. Hon skar upp vårtan och la på en fläsksvål som skulle sitta på i 3 dagar (hu vad det måste ha luktat) sårstället som blev kvar baddade hon med kamfersprit. Min bror fick aldrig några vårtor igen. Jag har hört att hon gjorde detta när månen var i en speciell fas, om den var ny, i nedan eller någonstans mitt i mellan vet jag inte. Ja ja nu var hon som hon var och jag tyckte om henne för det. 
Det finns mer att berätta om min mormor. Men det får räcka med detta.