OBS! Det är INTE tillåtet att kopiera eller ta skärmklipp eller på annat sätt ta 
bilder och/eller text från denna sida utan mitt medgivande !! 


31 aug 2017 

Jag har nu lagt stämplar på alla mina bilder. 
Om någon trots allt tar bilder från denna sida och lägger in på annan hemsida inklusive/eller Facebook, så SKA det länkas tillbaka hit till min sida. Försök förstå att jag har lagt ner flera timmar på att få denna sidan som jag vill ha den
 

 

 

 

 

Vet inte varför, men jag kände för att lägga in en liten, liten bit av min släkttavla.
Originalet av släkttavlan tackar jag min kusin Monica för. Hon lade ner många timmars arbete på släktforskningen. Ett arbete som resulterade i en sökning av våra rötter ända ner till 1649. Det var nog inte så lätt att spåra vidare eftersom vi då tillhörde Danmark fram till 1658 (tror jag) och många kyrkor brändes ner och därför försvann också många kyrkböcker som kanske hade uppgifter om församlingsborna.

Tack Monica !!!
Tyvärr finns du inte med oss längre, du gick bort alldeles för tidigt.
Jag som äntligen hade fått konakt med dig igen.
Men det blir inte alltid som man vill och hoppas på.

Det är på min mors sida som denna starkt nerkortade släkttavla handlar om. 
Förfäder som var och en har sin egen historia.
En liten bit av deras historia tar jag upp, kan inte ta med allt och alla för då blir det en jobbig sida att gå igenom. Men lite data om födelse och bortgång samt lite mer om min mormor och morfar. Bilderna som jag lägger in, har tyvärr inte den bästa kvalité men jag vill ändå att dom ska finnas här. Jag vill tala om att jag tillåter ingen kopiering av vare sig bilder, text eller annat från denna sida, så snälla respektera det.

Jag vet inte var jag ska börja för att få ihop en historia om "mina gamla" men jag börjar från min mor, min mormor och morfar och sedan rakt nedåt i ledet.

 

 



Min mor.
Maj-Britt Tallberg, (född Karlsson) f. 1926, gick bort nyårsafton 2009.
Hon fick 7 barn, varav 5 barn finns kvar i livet.

 

Hon har berättat för mig att hon jobbat som köksa på ett regemente i Hässleholm, där trivdes hon bland alla militärer. Det var nog innan hennes två första barn kom till världen. Hon gifte sig och fick de två första barnen, om hon jobbade då vet jag inte men hon skilde sig och jobbade som hushållerska på en bondgård. Under den tiden kom det tredje barnet till världen. Året innan hon fick mig jobbade hon som köksa på Bommeryds sjukhem i Tyringe. Det var ett hem för förståndshandikappade. Innan det blev ett sjukhem hade det nog även varit ett barnhem . Idag är det nog ett Bed & Breakfast.
Sedermera gifte hon sig med mina tre småbrödrars far och vi flyttade från Röke och Hörja till Skälsböke i Tyringe. Det är från och med den tiden som jag har mest minnen från, små minnen har jag också från tiden i Hörja men inget från Röke. Tiden gick och hon skilde sig och träffade en ny man som vi flyttade till i Grantinge, Stoby.

Maj-Britt tyckte om djur och var glad för att hon kunde få sköta ett lantbruk. Hon sa ofta att djuren var hennes liv. Hm. hm. 
Hon var också lite synsk och fick ofta rätt i det som hon kunde få "känningar" om. Det hade hon nog "ärvt" från sin mor och mormor men även från sin farmor, det är vad hon själv sagt. Maj-Britt tyckte liksom sin far, om att sjunga, jag kommer ihåg när jag var liten så var det många gamla skillingtryck som hon sjöng bl.a "En flicka på lasarett" jisses vad jag grät och hon sjöng "Vildandens klagan"  och jag grät igen. Vet inte om hon tyckte om att jag grät, hon fortstte ändå bara att sjunga., eller märkte hon inte det. Hon var också glad för att dansa och tog sig gärna ett glas med "sprallevann" och gärna då när mina brödrar bjöd, fast hon skulle alltid  trugas lite innan hon glatt tackade ja. Hon var en mästare på att skriva sånger till släktingars bröllop, födelsedagar etc, hon diktade också mycket. Synd bara att hon skrev ner dessa dikter på papperslappar som hon hittade lite här och där och som så klart sedan bara försvann. Det hade varit kul att få haft dom idag. Liksom det hade var kul att få haft hennes album som bara på ett konstigt sätt har försvunnit bort. 
Tänk vad ett album kan berätta

Ja det var lite om min mor, kan ju inte berätta hela mitt liv med henne.

 

 

 

Min mors mor och far.
(min mormor och morfar)
Amanda Karlsson (född Johnsson) f. 1904 och Nils Karlsson f. 1902

De gifte sig 1925 på Adinal, i Färlöv. Kristianstad.
De fick 6 barn varav 1 barn är kvar i livet.
Nisse (som morfar kallades) arbetade först som dräng men 1932 började 
han som stenarbetare, han finns faktiskt med i boken " Bergets fria söner" skriven av Sven Johansson (1994).  Den boken finns kanske fortfarande att låna på biblioteket. 
Amanda, som väntade deras första barn ville hjälpa till med försörjningen genom att hacka betor. Senare i hennes liv började hon arbeta på Bjäre. 
Aldrig glömmer jag all Mer och Merry som vi barn fick dricka, hur mycket som helst av, det var ingen hejd på det.

Amanda gick bort 1991, 87 år och Nisse gick bort 1992, 90 år.

 

 

Min mors farmor och farfar.
(Min gammelfarmor och gammelfarfar)
Anna Carlsson (född Eriksson) f. 1870 och Carl Carlsson f.1866.
De gifte sig 1891 i Färlöv. De fick 9 (eller var det 10) barn.


Carl var torpare på Adinal, Färlöv i Kristianstad. Om Anna arbetade 
eller var hemma med barnen har jag inga uppgifter om.

Anna gick bort 1953 82,5 år och Carl gick bort 1949 83 år.

Vill tillägga att Carls far (min morfars farfar) kom gående, med sin syster, de vallade kor från Pjätteryd i Småland till Färlöv i Skåne. 
Det var en bra bit att gå, undrar just hur många dagar det tog, speciellt då 
de hade korna med sig, de djuren tar det ju ganska lungt. 
"Kolungt" kan man väl säga om det.

 

 

Min mors mormor och morfar.
(Min gammelmormor och gammelmorfar)
Nilla Johnsson (född Persson) f. 1869 och Sven Johnsson f. 1865.


De gifte sig 1896 i Vinslöv. De fick 6 barn.
Sven var skräddarmästare till yrket men vad Nillas sysselsättning 
var har jag inga uppgifter om. 
Nilla kommer jag bara ihåg lite av, jag var 7 år när hon gick bort.
Jag har fått veta att i hennes hus (soldattorpet Rote nr 61 i Åraslöv) fanns i det rummet, där hon hade sin vävstol, en stor myrstack i ena hörnet. Nilla ville inte att den stacken skulle tas bort, de djuren gjorde henne inget illa när hon satt där och vävde, så den stacken fanns kvar då min mormor övertog huset men myrorna var svåra att få väck trots att stacken togs bort. 

Hon var rolig, min gammelmormor. Jag har hört att hon hade aldrig underbyxor på sig. Så när hon blev kissnödig ställde hon sig bredbent, höll undan kjolen lite och så småsjöng hon .. "Det är skönt att få släppa en tår, medan tiden går" .. och så gjorde hon vad hon skulle.
Soldattorpet finns kvar, men så klart ombyggt. Nu bor min morbror där.

Nilla gick bort 1958, hon blev 89 år och Sven gick bort 1927 endast 62 år. 

 

 


Så tillbaka till min mormor och morfar.
Amanda och Nisse.

 

Jag vill ta upp lite om vad jag har hört berättats och vad jag själv haft förmånen att få vara med om när det gäller dessa två. Ett tag bodde jag hemma hos dom, då var jag 14 år och jobbade i Vanneberga hos en äldre dam och herre. Det var städning och matlagning som gällde.

Nisse gick i skola i Bjärlöv, hur många år vet jag inte. Han började arbeta som dräng för olika bönder, bl.a. på Adinal och på Vinslöv nr 20. Här i Vinslöv träffade han Amanda som då tjänade som piga där. Amanda gick troligen i skolan i Vinslöv. Hon började också tidigt att arbeta, då som piga hos olika bondmoror. 

Amanda och Nisse förlovade sig på Amandas 21 års dag 1925 och den 13 december skulle de gifta sig, men det bröllopet fick hållas på Adinal hos Nisses föräldrar eftersom Amandas mor Nilla protesterade mot datumet - den 13 december förebådades av ett olyckligt äktenskap och det ville inte Nilla vara med om. Hon var ju lite av en "spåkäring"
De första fem åren, bodde Amanda och Nisse hos hans föräldrar, på Adinal som var Nisses fars gård. Nisse arbetade där som dräng fram till 1932.
 
Barnen kom till och de flyttade runt lite fram till 1958 då Nilla (Amandas mor) dog. Då köpte Amanda soldattorpet i Åraslöv och dit flyttade de.
1932 började Nisse på Albin Perssons stenindustri i Bjärlöv, där stannade han fram till sin pensionering. Han körde moped från Åraslöv till Bjärlöv i många år, i regn och rusk och snöyra, han hade en brun hjälmmössa av skinn, de var väl den tidens skyddshjälm. Fritiden ägnade han bl.a åt att knyta rya, både kuddar och vepor blev det. Han var musikalisk och tyckte om att sjunga. Ett intresse som han delade med Amanda var dans.
Speciellt en dans som han gillade var "Rumpedarra", schottis med andra ord. Men trots dans och sång  verkade Nisse alltid lugn nästan lite tillbakadragen. Så det finns inte så mycket att berätta om honom så om han hade några hyss på sitt samvete vet jag inte. Hade han det så gömde han dom väl.

Amanda arbetade som farbriksarbetare på Bjäre som senare fick namnet Novia som höll på fram till 1992, därefter har det varit Campbell som haft sin verksamhet där, det stängdes 2014 . På Bjäre jobbade hon i många år. Amanda sydde och broderade mycket på sin fritid och hon var en person som verkligen hade baransinnet kvar.
Hon tillätt min kusiner (flickorna) att leka hårfrisörskor med henne och de fick klippa henne på riktigt. Hur det såg ut kan väl vem som helst räkna ut.

 Hon tyckte om att leka, bland annat att åka pulka och leken kasta ägg. Jag var inte med på dessa lekar, varför vet jag egentligen inte, kanske var jag för stor (i ålder räknat). Men jag kommer ihåg en midsommarafton då jag och de andra flickorna skulle vara hos Amanda och Nisse, då tog Amanda oss ut på ängen för att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden,  den vi drömde om på natten var den som blev den tilltänkte. Men jag fattade inte varför hon (den gamla människan) gjorde så, hon behövde ju inte drömma om någon tilltänkt hon hade ju morfar. Kan tala om att jag drömde inte om någon tillkommande. 

En händelse som mina två kusiner var med om när de var ute och cyklade med Amanda var att hon befallde att alla skulle cykla på ett led på det gula strecket i mitten av körbanan. Töserna påpekade då att det var förbjudet att cykla mitt på vägen, men Amanda envisades och sa det var det enda säkra stället eftersom bilarna inte fick köra över den linjen. Ha ha.

Hon var lite synsk och trollaktig också, hon spådde i kort och var duktig på att ta bort vårtor. Min bror var en av dem som fick sina vårtor behandlade av henne. Hon skar upp vårtan och la på en fläsksvål som skulle sitta på i 3 dagar (hu vad det måste ha luktat) sårstället som blev kvar baddade hon med kamfersprit. Min bror fick aldrig några vårtor igen. Jag har hört att hon gjorde detta när månen var i en speciell fas, om den var ny, i nedan eller någonstans mitt i mellan vet jag inte. Ja ja nu var hon som hon var och jag tyckte om henne för det. 
Det finns mer att berätta om min mormor. Men det får räcka med detta.

 

 


Pernilla Persdotter Nelson.

 

Min mormors moster (tror jag att det är) var en av de som emigrerade till Amerika. Vill lägga in henne också här trots att jag inte har några data om hennes liv  "over there". Men av den fina klädseln att döma så var hon nog stadd vid god ekonomi, amerikanskt mode ser det ut som. 
På kortet står det hennes namn samt  pre. 1889. Vad pre. betyder vet jag inte men kanske är det när kortet togs, eller är det året då hon reste över?
En stilig och vacker kvinna, var hon nog, eller hur.

Min mor hade även en morbror, vid namn Arvid, som också emigrerade till landet "Over there". Om honom vet jag heller inget men det måste vara hans barn som min mor pratade om som sina kusiner. Eller var det kanske fler i släkten som emigrerade till det stora landet.

Så visst har jag släkt i Amerika. Min mors kusiners barn blir ju mina nästkusiner (tremänningar). Ska jag gå längre?
Mina nästkusiners barn blir då fyrmänningar till min son. Fyrmänningarnas barn blir då femmänningar till mina barnbarn och femmänningarnas barn blir sexmänningar till mina barnbarns barn. Ja, jisses som det kan bli.

Huruvida min mormors mosters barn (om hon hade några) blir släktledes till mig klarar jag inte av att gå in på för det blir nog riktigt invecklat att reda ut.

Jag är inte riktigt säker men visst är det väl så att en enmänning = syskon, syskons barn blir tvåmänning = kusin, kusiners barn blir tremänning = nästkusin alltså en syssling, nästkusiners barn blir fyrmänning = brylling, fyrmänningars barn blir femmänning = pyssling, femmänningars barn blir sexmänning = ja kan det kanske då vara en trassling?
Sen är man så långt ut i släkten så man har väl ingen benämning på de som är längre bort på grenen, inte mer än att dom tillhör "tjocka släkten". 
Det är krångligt det där med släktskap men det viktiga är väl att man vet vilka som är ens föräldrar och syskon och på sin höjd vilka som är kusiner.

 

 

Så en liten liten del av mig och de som kommer efter, det är dem som jag älskar allra mest här i livet.
Är kanske lite fel att finnas med på denna sidan bland döingarna *ler* för vi är ju i högsta grad fortfarande levande och vid god vigör

 

 


Jag  döpt till Elisabeth men kallas allmänt för Lisa.

Föddes i Brönnestads församling 1951 och flyttade i barnaåren runt till olika orter i Skåne med familjen. Efter skolans slut 1967 flyttade jag hemifrån, bodde ett år hos en arbetsgivare och sen i egen liten lägenhet i Hässleholm för att sen i mars 1969 dra min kos till Kristianstad. Där bor jag fortfarande kvar, bortsett från mellanlandning under ca 3 år i Sätesholm, Tollarp och 1 år i Landskrona. Jag har haft många olika jobb än här och än där som barnpiga, fabriksarbetare, städerska, kontorist, kioskbiträde, kontorist igen, affärsbiträde, administratör osv. Jag kan utan att skryta påstå att jag har en bred arbetslivserfarenhet. 
Det är inte fy skam.

 



Min goe son
Patrik Tallberg
Född 1971


Min härliga svärdotter
Maria Tallberg (född Strand)
Född 1972


Patrik föddes i Kristianstad och flyttade till Landskrona 1989 på hösten.
Där träffade han Maria och de flyttade ihop någon gång 1992, har jag fel så hoppas jag att dom rättar mig. Dom lurade hela släkten genom att bara sticka iväg för att gifta sig den 16 juni 2009. Ingen visste något. 
Taskigt gjort *ler* men det var så de ville ha det och så fick det bli. 
Patrik är egen företagare och Maria jobbar i företaget som finns i Helsingborg.



Mitt goa barnbarn
Elin Tallberg
Född 1994


Mitt andra goa barnbarn
Rebecka Tallberg
Född 2001

 

Mitt lilla lilla goa barnbarns barn
Leonard 
Född 2012-03-31

Mitt lilla lilla goa barnbarns barn
Adrian 
Född 2013-09-14

 

Mitt lilla lilla goa barnbarns barn
Adonis
Född 2016-10-20


Elin´s små gossar Leonard, Adrian och Adonis

 

 

Observera att det är INTE tillåtet att kopiera bilder och text, 
utan mitt medgivande.

 

 

 

 

Tillbaka till Menyn

Copyright © LisasPlace 2011 - 2016
Webmaster, Layout, Design & Graphic  Lisa Tallberg