OBS! Det är INTE tillåtet att kopiera
eller ta skärmklipp eller på annat sätt ta
bilder och/eller text från denna sida utan mitt medgivande !!
|
31
aug
2017
Jag
har
nu
lagt
stämplar
på
alla
mina
bilder.
Om
någon
trots
allt
tar
bilder
från
denna
sida
och
lägger
in
på
annan
hemsida
inklusive/eller
Facebook,
så
SKA
det
länkas
tillbaka
hit
till
min
sida.
Försök
förstå
att
jag
har
lagt
ner
flera
timmar
på
att
få
denna
sidan
som
jag
vill
ha
den
|
Vet
inte
varför,
men
jag
kände
för
att
lägga
in
en
liten,
liten
bit
av
min
släkttavla.
Originalet
av
släkttavlan
tackar
jag
min
kusin
Monica
för.
Hon
lade
ner
många
timmars
arbete
på
släktforskningen.
Ett
arbete
som
resulterade
i
en
sökning
av
våra
rötter
ända
ner
till
1649.
Det
var
nog
inte
så
lätt
att
spåra
vidare
eftersom
vi
då
tillhörde
Danmark
fram
till
1658
(tror
jag)
och
många
kyrkor
brändes
ner
och
därför
försvann
också
många
kyrkböcker
som
kanske
hade
uppgifter
om
församlingsborna.
Tack
Monica
!!!
Tyvärr
finns
du
inte
med
oss
längre,
du
gick
bort
alldeles
för
tidigt.
Jag
som
äntligen
hade
fått
konakt
med
dig
igen.
Men
det
blir
inte
alltid
som
man
vill
och
hoppas
på.
Det
är
på
min
mors
sida
som
denna
starkt
nerkortade
släkttavla
handlar
om.
Förfäder
som
var
och
en
har
sin
egen
historia.
En
liten
bit
av
deras
historia
tar
jag
upp,
kan
inte
ta
med
allt
och
alla
för
då
blir
det
en
jobbig
sida
att
gå
igenom.
Men
lite
data
om
födelse
och
bortgång
samt
lite
mer
om
min
mormor
och
morfar.
Bilderna
som
jag
lägger
in,
har
tyvärr
inte
den
bästa
kvalité
men
jag
vill
ändå
att
dom
ska
finnas
här.
Jag
vill
tala
om
att
jag
tillåter
ingen
kopiering
av
vare
sig
bilder,
text
eller
annat
från
denna
sida,
så
snälla
respektera
det.
Jag
vet
inte
var
jag
ska
börja
för
att
få
ihop
en
historia
om
"mina
gamla"
men
jag
börjar
från
min
mor,
min
mormor
och
morfar
och
sedan
rakt
nedåt
i
ledet. |
Min
mor.
Maj-Britt
Tallberg,
(född
Karlsson)
f.
1926,
gick
bort
nyårsafton
2009.
Hon
fick
7
barn,
varav
5
barn
finns
kvar
i
livet. |
Hon
har
berättat
för
mig
att
hon
jobbat
som
köksa
på
ett
regemente
i
Hässleholm,
där
trivdes
hon
bland
alla
militärer.
Det
var
nog
innan
hennes
två
första
barn
kom
till
världen.
Hon
gifte
sig
och
fick
de
två
första
barnen,
om
hon
jobbade
då
vet
jag
inte
men
hon
skilde
sig
och
jobbade
som
hushållerska
på
en
bondgård.
Under
den
tiden
kom
det
tredje
barnet
till
världen.
Året
innan
hon
fick
mig
jobbade
hon
som
köksa
på
Bommeryds
sjukhem
i
Tyringe.
Det
var
ett
hem
för
förståndshandikappade.
Innan
det
blev
ett
sjukhem
hade
det
nog
även
varit
ett
barnhem
.
Idag
är
det
nog
ett
Bed
&
Breakfast.
Sedermera
gifte
hon
sig
med
mina
tre
småbrödrars
far
och
vi
flyttade
från
Röke
och
Hörja
till
Skälsböke
i
Tyringe.
Det
är
från
och
med
den
tiden
som
jag
har
mest
minnen
från,
små
minnen
har
jag
också
från
tiden
i
Hörja
men
inget
från
Röke.
Tiden
gick
och
hon
skilde
sig
och
träffade
en
ny
man
som
vi
flyttade
till
i
Grantinge,
Stoby.
Maj-Britt
tyckte
om
djur
och
var
glad
för
att
hon
kunde
få
sköta
ett
lantbruk.
Hon
sa
ofta
att
djuren
var
hennes
liv.
Hm.
hm.
Hon
var
också
lite
synsk
och
fick
ofta
rätt
i
det
som
hon
kunde
få
"känningar"
om.
Det
hade
hon
nog
"ärvt"
från
sin
mor
och
mormor
men
även
från
sin
farmor,
det
är
vad
hon
själv
sagt.
Maj-Britt
tyckte
liksom
sin
far,
om
att
sjunga,
jag
kommer
ihåg
när
jag
var
liten
så
var
det
många
gamla
skillingtryck
som
hon
sjöng
bl.a
"En
flicka
på
lasarett"
jisses
vad
jag
grät
och
hon
sjöng
"Vildandens
klagan"
och
jag
grät
igen.
Vet
inte
om
hon
tyckte
om
att
jag
grät,
hon
fortstte
ändå
bara
att
sjunga.,
eller
märkte
hon
inte
det.
Hon
var
också
glad
för
att
dansa
och
tog
sig
gärna
ett
glas
med
"sprallevann"
och
gärna
då
när
mina
brödrar
bjöd,
fast
hon
skulle
alltid
trugas
lite
innan
hon
glatt
tackade
ja.
Hon
var
en
mästare
på
att
skriva
sånger
till
släktingars
bröllop,
födelsedagar
etc,
hon
diktade
också
mycket.
Synd
bara
att
hon
skrev
ner
dessa
dikter
på
papperslappar
som
hon
hittade
lite
här
och
där
och
som
så
klart
sedan
bara
försvann.
Det
hade
varit
kul
att
få
haft
dom
idag.
Liksom
det
hade
var
kul
att
få
haft
hennes
album
som
bara
på
ett
konstigt
sätt
har
försvunnit
bort.
Tänk
vad
ett
album
kan
berätta
Ja
det
var
lite
om
min
mor,
kan
ju
inte
berätta
hela
mitt
liv
med
henne. |
|

Min
mors
mor
och
far.
(min
mormor
och
morfar)
Amanda
Karlsson
(född
Johnsson)
f.
1904
och
Nils
Karlsson
f.
1902 |
De
gifte
sig
1925
på
Adinal,
i
Färlöv.
Kristianstad.
De
fick
6
barn
varav
1
barn
är
kvar
i
livet.
Nisse
(som
morfar
kallades)
arbetade
först
som
dräng
men
1932
började
han
som
stenarbetare,
han
finns
faktiskt
med
i
boken
"
Bergets
fria
söner"
skriven av
Sven
Johansson
(1994).
Den
boken
finns
kanske
fortfarande
att
låna
på
biblioteket.
Amanda,
som
väntade
deras
första
barn
ville
hjälpa
till
med
försörjningen
genom
att
hacka
betor. Senare
i
hennes
liv
började
hon
arbeta
på
Bjäre.
Aldrig
glömmer
jag
all
Mer
och
Merry
som
vi
barn
fick
dricka,
hur
mycket
som
helst
av,
det
var
ingen
hejd
på
det.
Amanda
gick
bort
1991,
87
år
och
Nisse
gick
bort
1992,
90
år.
|
|

Min
mors
farmor
och
farfar.
(Min
gammelfarmor
och
gammelfarfar)
Anna
Carlsson
(född
Eriksson)
f.
1870
och
Carl
Carlsson
f.1866.
De
gifte
sig
1891
i
Färlöv.
De
fick
9
(eller
var
det
10)
barn. |
Carl
var
torpare
på
Adinal,
Färlöv
i
Kristianstad.
Om
Anna
arbetade
eller
var
hemma
med
barnen
har
jag
inga
uppgifter
om.
Anna
gick
bort
1953
82,5
år
och
Carl
gick
bort
1949
83
år.
Vill
tillägga
att
Carls
far
(min
morfars
farfar)
kom
gående,
med
sin
syster,
de
vallade
kor
från
Pjätteryd
i
Småland
till
Färlöv
i
Skåne.
Det
var
en
bra
bit
att
gå,
undrar
just
hur
många
dagar
det
tog,
speciellt
då
de
hade
korna
med
sig,
de
djuren
tar
det
ju
ganska
lungt.
"Kolungt"
kan
man
väl
säga
om
det.
|
|

Min
mors
mormor
och
morfar.
(Min
gammelmormor
och
gammelmorfar)
Nilla
Johnsson
(född
Persson)
f.
1869
och
Sven
Johnsson
f.
1865. |
De
gifte
sig
1896
i
Vinslöv.
De
fick
6
barn.
Sven
var
skräddarmästare
till
yrket
men
vad
Nillas
sysselsättning
var
har
jag
inga
uppgifter
om.
Nilla
kommer
jag
bara
ihåg
lite
av,
jag
var
7
år
när
hon
gick
bort.
Jag
har
fått
veta
att
i
hennes
hus
(soldattorpet
Rote
nr
61
i
Åraslöv)
fanns
i
det
rummet,
där
hon
hade
sin
vävstol,
en
stor
myrstack
i
ena
hörnet.
Nilla
ville
inte
att
den
stacken
skulle
tas
bort,
de
djuren
gjorde
henne
inget
illa
när
hon
satt
där
och
vävde,
så
den
stacken
fanns
kvar
då
min
mormor
övertog
huset
men
myrorna
var
svåra
att
få
väck
trots
att
stacken
togs
bort.
Hon
var
rolig,
min
gammelmormor.
Jag
har
hört
att
hon
hade
aldrig
underbyxor
på
sig.
Så
när
hon
blev
kissnödig
ställde
hon
sig
bredbent,
höll
undan
kjolen
lite
och
så
småsjöng
hon
..
"Det
är
skönt
att
få
släppa
en
tår,
medan
tiden
går"
..
och
så
gjorde
hon
vad
hon
skulle.
Soldattorpet
finns
kvar,
men
så
klart
ombyggt.
Nu
bor
min
morbror
där.
Nilla
gick
bort
1958,
hon
blev
89
år
och
Sven
gick
bort
1927
endast
62
år.
|
|
Så
tillbaka
till
min
mormor
och
morfar.
Amanda
och
Nisse. |
Jag
vill
ta
upp
lite
om
vad
jag
har
hört
berättats
och
vad
jag
själv
haft
förmånen
att
få
vara
med
om
när
det
gäller
dessa
två.
Ett
tag
bodde
jag
hemma
hos
dom,
då
var
jag
14
år
och
jobbade
i
Vanneberga
hos
en
äldre
dam
och
herre.
Det
var
städning
och
matlagning
som
gällde. Nisse
gick
i
skola
i
Bjärlöv,
hur
många
år
vet
jag
inte.
Han
började
arbeta
som
dräng
för
olika
bönder,
bl.a.
på
Adinal
och
på
Vinslöv
nr
20.
Här
i
Vinslöv
träffade
han
Amanda
som
då
tjänade
som
piga
där.
Amanda
gick
troligen
i
skolan
i
Vinslöv.
Hon
började
också
tidigt
att
arbeta,
då
som
piga
hos
olika
bondmoror. Amanda
och
Nisse
förlovade
sig
på
Amandas
21
års
dag
1925
och
den
13
december
skulle
de
gifta
sig,
men
det
bröllopet
fick
hållas
på
Adinal
hos
Nisses
föräldrar
eftersom
Amandas
mor
Nilla
protesterade
mot
datumet
-
den
13
december
förebådades
av
ett
olyckligt
äktenskap
och
det
ville
inte
Nilla
vara
med
om.
Hon
var
ju
lite
av
en
"spåkäring"
De
första
fem
åren,
bodde
Amanda
och
Nisse
hos
hans
föräldrar,
på
Adinal
som
var
Nisses
fars
gård. Nisse
arbetade
där
som
dräng
fram
till
1932.
Barnen
kom
till
och
de
flyttade
runt
lite
fram
till
1958
då
Nilla
(Amandas
mor)
dog.
Då
köpte
Amanda
soldattorpet
i
Åraslöv
och
dit
flyttade
de.
1932
började
Nisse
på
Albin
Perssons
stenindustri
i
Bjärlöv,
där
stannade
han
fram
till
sin
pensionering.
Han
körde
moped
från
Åraslöv
till
Bjärlöv
i
många
år,
i
regn
och
rusk
och
snöyra,
han
hade
en
brun
hjälmmössa
av
skinn,
de
var
väl
den
tidens
skyddshjälm.
Fritiden
ägnade
han
bl.a
åt
att
knyta
rya,
både
kuddar
och
vepor
blev
det.
Han
var
musikalisk
och
tyckte
om
att
sjunga.
Ett
intresse
som
han
delade
med
Amanda
var
dans.
Speciellt
en
dans
som
han
gillade
var
"Rumpedarra",
schottis
med
andra
ord.
Men
trots
dans
och
sång
verkade
Nisse
alltid
lugn
nästan
lite
tillbakadragen.
Så
det
finns
inte
så
mycket
att
berätta
om
honom
så
om
han
hade
några
hyss
på
sitt
samvete
vet
jag
inte.
Hade
han
det
så
gömde
han
dom
väl. Amanda
arbetade
som
farbriksarbetare
på
Bjäre
som
senare
fick
namnet
Novia
som
höll
på
fram
till
1992,
därefter
har
det
varit
Campbell
som
haft
sin
verksamhet
där,
det
stängdes
2014
.
På
Bjäre
jobbade
hon
i
många
år.
Amanda
sydde
och
broderade
mycket
på
sin
fritid
och
hon
var
en
person
som
verkligen
hade
baransinnet
kvar.
Hon
tillätt
min
kusiner
(flickorna)
att
leka
hårfrisörskor
med
henne
och
de
fick
klippa
henne
på
riktigt.
Hur
det
såg
ut
kan
väl
vem
som
helst
räkna
ut.
Hon
tyckte
om
att
leka,
bland
annat
att
åka
pulka
och
leken
kasta
ägg.
Jag
var
inte
med
på
dessa
lekar,
varför
vet
jag
egentligen
inte,
kanske
var
jag
för
stor
(i
ålder
räknat).
Men
jag
kommer
ihåg
en
midsommarafton
då
jag
och
de
andra
flickorna
skulle
vara
hos
Amanda
och
Nisse,
då
tog
Amanda
oss
ut
på
ängen
för
att
plocka
sju
sorters
blommor
att
lägga
under
kudden,
den
vi
drömde
om
på
natten
var
den
som
blev
den
tilltänkte.
Men
jag
fattade
inte
varför
hon
(den
gamla
människan)
gjorde
så,
hon
behövde
ju
inte
drömma
om
någon
tilltänkt
hon
hade
ju
morfar.
Kan
tala
om
att
jag
drömde
inte
om
någon
tillkommande. En
händelse
som
mina
två
kusiner
var
med
om
när
de
var
ute
och
cyklade
med
Amanda
var
att
hon
befallde
att
alla
skulle
cykla
på
ett
led
på
det
gula
strecket
i
mitten
av
körbanan.
Töserna
påpekade
då
att
det
var
förbjudet
att
cykla
mitt
på
vägen,
men
Amanda
envisades
och
sa
det
var
det
enda
säkra
stället
eftersom
bilarna
inte
fick
köra
över
den
linjen.
Ha
ha. Hon
var
lite
synsk
och
trollaktig
också,
hon
spådde
i
kort
och
var
duktig
på
att
ta
bort
vårtor.
Min
bror
var
en
av
dem
som
fick
sina
vårtor
behandlade
av
henne.
Hon
skar
upp
vårtan
och
la
på
en
fläsksvål
som
skulle
sitta
på
i
3
dagar
(hu
vad
det
måste
ha
luktat)
sårstället
som
blev
kvar
baddade
hon
med
kamfersprit.
Min
bror
fick
aldrig
några
vårtor
igen.
Jag
har
hört
att
hon
gjorde
detta
när
månen
var
i
en
speciell
fas,
om
den
var
ny,
i
nedan
eller
någonstans
mitt
i
mellan
vet
jag
inte.
Ja
ja
nu
var
hon
som
hon
var
och
jag
tyckte
om
henne
för
det.
Det
finns
mer
att
berätta
om
min
mormor.
Men
det
får
räcka
med
detta. |
|

Pernilla
Persdotter
Nelson. |
Min
mormors
moster
(tror
jag
att
det
är)
var
en
av
de
som
emigrerade
till
Amerika.
Vill
lägga
in
henne
också
här
trots
att
jag
inte
har
några
data
om
hennes
liv
"over
there".
Men
av
den
fina
klädseln
att
döma
så
var
hon
nog
stadd
vid
god
ekonomi,
amerikanskt
mode
ser
det
ut
som.
På
kortet
står
det
hennes
namn
samt
pre.
1889.
Vad
pre.
betyder
vet
jag
inte
men
kanske
är
det
när
kortet
togs,
eller
är
det
året
då
hon
reste
över?
En
stilig
och
vacker
kvinna,
var
hon
nog,
eller
hur.
Min
mor
hade
även
en
morbror,
vid
namn
Arvid,
som
också
emigrerade
till
landet
"Over
there".
Om
honom
vet
jag
heller
inget
men
det
måste
vara
hans
barn
som
min
mor
pratade
om
som
sina
kusiner.
Eller
var
det
kanske
fler
i
släkten
som
emigrerade
till
det
stora
landet.
Så
visst
har
jag
släkt
i
Amerika.
Min
mors
kusiners
barn
blir
ju
mina
nästkusiner
(tremänningar).
Ska
jag
gå
längre?
Mina
nästkusiners
barn
blir
då
fyrmänningar
till
min
son.
Fyrmänningarnas
barn
blir
då
femmänningar
till
mina
barnbarn
och
femmänningarnas
barn
blir
sexmänningar
till
mina
barnbarns
barn.
Ja,
jisses
som
det
kan
bli.
Huruvida
min
mormors
mosters
barn
(om
hon
hade
några)
blir
släktledes
till
mig
klarar
jag
inte
av
att
gå
in
på
för
det
blir
nog
riktigt
invecklat
att
reda
ut.
Jag
är
inte
riktigt
säker
men
visst
är
det
väl
så
att
en
enmänning
=
syskon,
syskons
barn
blir
tvåmänning
=
kusin,
kusiners
barn
blir
tremänning
=
nästkusin
alltså
en
syssling,
nästkusiners
barn
blir
fyrmänning
=
brylling,
fyrmänningars
barn
blir
femmänning
=
pyssling,
femmänningars
barn
blir
sexmänning
=
ja
kan
det
kanske
då
vara
en
trassling?
Sen
är
man
så
långt
ut
i
släkten
så
man
har
väl
ingen
benämning
på
de
som
är
längre
bort
på
grenen,
inte
mer
än
att
dom
tillhör
"tjocka
släkten".
Det
är
krångligt
det
där
med
släktskap
men
det
viktiga
är
väl
att
man
vet
vilka
som
är
ens
föräldrar
och
syskon
och
på
sin
höjd
vilka
som
är
kusiner.
|
|
Så
en
liten
liten
del
av
mig
och
de
som
kommer
efter,
det
är
dem
som
jag
älskar
allra
mest
här
i
livet.
Är
kanske
lite
fel
att
finnas
med
på
denna
sidan
bland
döingarna
*ler*
för
vi
är
ju
i
högsta
grad
fortfarande
levande
och
vid
god
vigör
|
Jag
döpt
till
Elisabeth
men
kallas
allmänt
för
Lisa.
Föddes
i
Brönnestads
församling
1951
och
flyttade
i
barnaåren
runt
till
olika
orter
i
Skåne
med
familjen.
Efter
skolans
slut
1967
flyttade
jag
hemifrån,
bodde
ett
år
hos
en
arbetsgivare
och
sen
i
egen
liten
lägenhet
i
Hässleholm
för
att
sen
i
mars
1969
dra
min
kos
till
Kristianstad.
Där
bor
jag
fortfarande
kvar,
bortsett
från
mellanlandning
under
ca
3
år
i
Sätesholm,
Tollarp
och 1
år
i
Landskrona.
Jag
har
haft
många
olika
jobb
än
här
och
än
där
som
barnpiga,
fabriksarbetare,
städerska,
kontorist,
kioskbiträde,
kontorist
igen,
affärsbiträde,
administratör
osv.
Jag
kan
utan
att
skryta
påstå
att
jag
har
en
bred
arbetslivserfarenhet.
Det
är
inte
fy
skam.
|
|
Min
goe
son
Patrik
Tallberg
Född
1971
|
Min
härliga
svärdotter
Maria
Tallberg
(född
Strand)
Född
1972
|
Patrik
föddes
i
Kristianstad
och
flyttade
till
Landskrona
1989
på
hösten.
Där
träffade
han
Maria
och
de
flyttade
ihop
någon
gång
1992,
har
jag
fel
så
hoppas
jag
att
dom
rättar
mig.
Dom
lurade
hela
släkten
genom
att
bara
sticka
iväg
för
att
gifta
sig
den
16
juni
2009.
Ingen
visste
något.
Taskigt
gjort
*ler*
men
det
var
så
de
ville
ha
det
och
så fick
det
bli.
Patrik
är
egen
företagare
och
Maria
jobbar
i
företaget
som
finns
i
Helsingborg.
|
Mitt
goa
barnbarn
Elin
Tallberg
Född
1994
|
Mitt
andra
goa
barnbarn
Rebecka
Tallberg
Född
2001
|
Mitt
lilla
lilla
goa
barnbarns
barn
Leonard
Född
2012-03-31
|
Mitt
lilla
lilla
goa
barnbarns
barn
Adrian
Född
2013-09-14
|

Mitt
lilla
lilla
goa
barnbarns
barn
Adonis
Född
2016-10-20 |

Elin´s
små
gossar
Leonard,
Adrian
och
Adonis |
|
Observera
att
det
är
INTE
tillåtet
att
kopiera
bilder
och
text,
utan
mitt
medgivande.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillbaka
till
Menyn
Copyright
©
LisasPlace
2011
-
2016
Webmaster,
Layout,
Design
&
Graphic
Lisa
Tallberg |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|